Direktlänk till inlägg 22 mars 2011
Trött..
Det var en kollega som för en tid sedan sa, - Jag önskar jag vore som dig, energirik, driven och ambitiös.
Jag såg mig också själv som väldigt driven och fokuserad men energin och kraften började gå på sparlåga. Plötsligt började energin och kraften kännas mindre påtaglig och min drivkraft och starka motivation var inte lika angelägen. Jag förstod ingenting!
Visst hade jag börjat dra ner på antal uppdrag/utföranden i mitt liv men borde inte energin bli starkare med mer vila?
Det blev en oerhört jobbig tid med stora frågeställningar, tankar och framförallt funderingar kring vad som var fel. När kroppen började protestera fysiskt förstod jag att något var fel! Vetskapen som en dag uppdagades från en egentligen väldigt "klar himmel" var underbar! Att äntligen få klarhet.
Detta är definitivt en upplevelse jag inte vill vara utan. Jag ser nu min tillvaro och livssituation i nytt ljus.
Jag är alltid den ansvarige, inspiratören, stand-in-vännen, stöttande/hjälpande handen hos allt och alla och den drivande kraften. I bagaget har jag många "tråkiga" erfarenheter och en massiv kamp om att kämpa och ständigt vara den starka. Jobbet har alltid betytt oerhört mycket för mig och ständigt varit en flykt från min annars lite vilsna tillvaro.
Det har varit en arena där jag kunat visa mina färdigheter och kunskaper.
Jag har alltid velat väldigt mycket! Inget var enkelt och allt kunde göras bättre. Hela mitt liv har präglats av en gränslöshet.
Jag har alltid varit oerhört resultatinriktad och axlade gärna allt ansvar och lite därtill, envis som man är.
Jag tog mig an de svåraste utmaningarna och hjälpte gärna andra!
Mina första symtom kom för några veckor sedan. Jag körde fast i tråkiga tankebanor och var ständigt trött och utmattad. Hjärnan stängdes liksom av!
Jag ignorerade tröttheten och beslutade mig för att tröttheten berodde på stress och fortsatte arbeta hårt och påfresta den redan så trötta hjärnan och kroppen.
Veckorna gick och jag var förvisso mycket trött, men det var inte så konstigt med tanke på dubbla jobb, intensiv utvecklingsfas på arbetet och mycket mycket mer.
Efter en tråkig incident hos min tandläkare som var väldigt jobbig började tröttheten bli allt mer besvärlig. Det gick lite långsammare på jobbet.
Jag började också glömma saker och var inte lika snabbtänkt längre. Under några veckors tid vaknade jag dessutom om nätterna och funderade på jobbet.
Jag fick svårt att sortera mina tankar och känslor, började känna att omvärlden var hotfull och fick ett allt sämre tålamod gentemot människor omkring mig.
Det värsta var att bli av med sin hjärna. Jag som hade haft så mycket i huvudet och plötsligt försvann hela korttidsminnet, jag kände mig glömsk och förvirrad. Helt värdelös och det gjorde mig ännu mer frustrerad, vad hände med mig??
För några dagar sedan gick det inte längre utan jag tog ett mycket välbehövligt beslut i samråd med sjukhusrådgivningen, sjukskrivning för en tid på grund av utmattning!! Det var alltså så enkelt att förstå, JAG ÄR/VAR UTMATTAD!
Om livet bara handlade om prestation! Om vad man presterar.. Om livet bara handlade om att synas men inte höras.. Men det handlar inte om det!! Det handlar om så mycket mer..Det finns alltid och kommer alltid finnas villovägar, fel spår och andra...
Välj livet, välj glädjen, välj att skratta..Varför väljer så få lyckan, varför värdesätter vi inte det vi har mer?Varför är svaret på frågan,"hur är det?" Oftast något i stil med"jämna plågor!"Vadå, Jämna plågor?! Sitter du ständigt fast med ena bene...
Det viktiga nu är vila, vila och åter vila! Mina känslor av skam och skuld att inte kunna prestera detsamma som tidigare måste jag lägga åt sidan nu. Mina tankar om att jag är värdelös och inte har samma energi måste jag förändra! Jag måste lära ...