Senaste inläggen

Av sandra - 25 mars 2011 07:24

Om livet bara handlade om prestation! Om vad man presterar..

Om livet bara handlade om att synas men inte höras..

Men det handlar inte om det!! Det handlar om så mycket mer..
Det finns alltid och kommer alltid finnas villovägar, fel spår och andra valmöjligheter. Det viktigaste att lära sig själv är nog att alltid göra det som känns rätt och inte vad någon annan tycker är rätt.

Det kommer alltid att finnas "rätt och fel" och mitt rätt kanske inte är ditt rätt men att vara sann mot sig själv och sitt liv är det bästa du kan göra..


Tro på dig själv!

ANNONS
Av sandra - 25 mars 2011 07:19

Välj livet, välj glädjen, välj att skratta..

Varför väljer så få lyckan, varför värdesätter vi inte det vi har mer?
Varför är svaret på frågan,"hur är det?" Oftast något i stil med
"jämna plågor!"

Vadå, Jämna plågor?! Sitter du ständigt fast med ena benet i ekorrhjulet, då hade jag förstått om det var "jämna plågor!"

Fatta den grejen, hjulet snurrar men hamstern sitter fast.
Fel att ta loss benet då?! Ne skärpning gott folk, välj tacksamhet! 

Nej det känns mer som ett invant beetende i lilla landet lagom, "lagom är bäst"
SÄGER VEM?!
Kräv för i helvete att få vara lycklig, VÄLJ lyckan framför allt!


Gott folk, Välj lyckan och skratta från hjärtat!
Alla kan vara LYCKLIGA! O det bästa av allt, alla är värda att vara LYCKLIGA!!



ANNONS
Av sandra - 23 mars 2011 09:35

Det viktiga nu är vila, vila och åter vila! Mina känslor av skam och skuld att inte kunna prestera detsamma som tidigare måste jag lägga åt sidan nu.

Mina tankar om att jag är värdelös och inte har samma energi måste jag förändra!

Jag måste lära mig att se mitt liv i ett större sammanhang om jag skall kunna ställa rimliga krav på mig själv.

Jag tror att en ny utmaning i livet skulle vara min lösning! Problemet med mitt arbete idag är att jag har alldeles för mycket åtaganden och ställer på tok för höga krav på mig själv. Mina arbetsgivare förstår nog inte vilket arbete allt innebär för mig.

Frustrationen kring att "aldrig" kunna lämna arbetet när man går hem gör mig tokig. Detta är givetvis till stor del mycket mitt eget fel! Man måste våga säga NEJ. Min situation är väldigt komplicerad då jag arbetar i ett familjeföretag och vår livsstil är ARBETE och företagande.


Det är så mycket som spelar in på hur jag känner! Jag skall berätta om hur jag tänker och resonerar.....


Min erfarenhet är att man ska lyssna på sin kropp och försöka tolka vad den har att berätta. I detta fall var det oundvikligt, jag var tvungen att acceptera trots att det tog emot! Jag var tvungen att ha ett personligt samtal med mitt inre, här tittade jag på den inre obalansen, hade jag fått utrymme för mig själv? Hur kan jag ta plats i mitt eget liv.
Man får heller inte lägga över makten på någon annan. Det är mycket viktigt att se sig själv som ansvarig och som huvudpersonen i sitt eget liv, även om det är obekvämt. Det blir då lättare att få en relation till sig själv.


Kan tyckas bli lite rörigt och hoppigt i mina inlägg men bör då påminna om att jag skriver för att rensa mina tankar och funderingar! Detta är ett hjälpmedel för mig, att kunna "tömma" mig själv på bästa möjliga sätt.


Skall inte glömma att tillägga att jag inte på något sätt är deprimerad utan ser mycket ljust på framtiden och vad det har att erbjuda mig!!


Älskar livet..

Av sandra - 22 mars 2011 18:53

Det var en kollega som för en tid sedan sa, - Jag önskar jag vore som dig, energirik, driven och ambitiös.

Jag såg mig också själv som väldigt driven och fokuserad men energin och kraften började gå på sparlåga. Plötsligt började energin och kraften kännas mindre påtaglig och min drivkraft och starka motivation var inte lika angelägen. Jag förstod ingenting!

Visst hade jag börjat dra ner på antal uppdrag/utföranden i mitt liv men borde inte energin bli starkare med mer vila?

Det blev en oerhört jobbig tid med stora frågeställningar, tankar och framförallt funderingar kring vad som var fel. När kroppen började protestera fysiskt förstod jag att något var fel! Vetskapen som en dag uppdagades från en egentligen väldigt "klar himmel" var underbar! Att äntligen få klarhet. 

Detta är definitivt en upplevelse jag inte vill vara utan. Jag ser nu min tillvaro och livssituation i nytt ljus.

Jag är alltid den ansvarige, inspiratören, stand-in-vännen, stöttande/hjälpande handen hos allt och alla och den drivande kraften. I bagaget har jag många "tråkiga" erfarenheter och en massiv kamp om att kämpa och ständigt vara den starka. Jobbet har alltid betytt oerhört mycket för mig och ständigt varit en flykt från min annars lite vilsna tillvaro.

Det har varit en arena där jag kunat visa mina färdigheter och kunskaper. 

Jag har alltid velat väldigt mycket! Inget var enkelt och allt kunde göras bättre. Hela mitt liv har präglats av en gränslöshet.

Jag har alltid varit oerhört resultatinriktad och axlade gärna allt ansvar och lite därtill, envis som man är.

Jag tog mig an de svåraste utmaningarna och hjälpte gärna andra!


Mina första symtom kom för några veckor sedan. Jag körde fast i tråkiga tankebanor och var ständigt trött och utmattad. Hjärnan stängdes liksom av!

Jag ignorerade tröttheten och beslutade mig för att tröttheten berodde på stress och fortsatte arbeta hårt och påfresta den redan så trötta hjärnan och kroppen.

Veckorna gick och jag var förvisso mycket trött, men det var inte så konstigt med tanke på dubbla jobb, intensiv utvecklingsfas på arbetet och mycket mycket mer. 

Efter en tråkig incident hos min tandläkare som var väldigt jobbig började tröttheten bli allt mer besvärlig. Det gick lite långsammare på jobbet.

Jag började också glömma saker och var inte lika snabbtänkt längre. Under några veckors tid vaknade jag dessutom om nätterna och funderade på jobbet.

Jag fick svårt att sortera mina tankar och känslor, började känna att omvärlden var hotfull och fick ett allt sämre tålamod gentemot människor omkring mig.
Det värsta var att bli av med sin hjärna. Jag som hade haft så mycket i huvudet och plötsligt försvann hela korttidsminnet, jag kände mig glömsk och förvirrad. Helt värdelös och det gjorde mig ännu mer frustrerad, vad hände med mig??

För några dagar sedan gick det inte längre utan jag tog ett mycket välbehövligt beslut i samråd med sjukhusrådgivningen, sjukskrivning för en tid på grund av utmattning!! Det var alltså så enkelt att förstå, JAG ÄR/VAR UTMATTAD!

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22 23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<<
Mars 2011
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ sandyy med Blogkeen
Följ sandyy med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se